Första cytostatika-behandlingen

Den 13 januari genomgick jag min första cytostatika-behandling.

Behandlingen skedde med två olika läkemedel. Det första hetter Epirubicin och gavs intravenöst via dropp under 1 timme. Det andra hette Cyklofosamid och även det gavs intravenöst via dropp, under 30 minuter.

Jag hade verkligen fasat för att behöva göra detta med min kropp men jag hade ändå hunnit bearbeta tankarna och accepterat att jag måste göra det. Jag ville känna att jag gjort allt jag kunnat för att inte cancern ska sprida sig eller komma tillbaka. Det är svårt att stå emot de rutiner som ändå finns. Jag vill kunna känna tillit till vårdpersonalen och att jag gör det bästa jag kan för min kropp nu.

Jag som i vanliga fall inte ens vill ta huvudvärkstabletter är nu tvungen att ta mediciner med alla möjliga hemska biverkningar. Inte nog med att jag får cytostatikan. Jag behöver också äta stora mängder kortisontabletter i samband med varje behandling, för att minska risken för illamående.

Dessutom behöver jag ta sprutor med ett annat läkemedel, Accofil (filgrastim), i magen under 5-8 dagar i samband med varje behandling, för att boosta produktionen av vita blodkroppar. Det låter ju som något positivt och jag vill så klart gärna hjälpa kroppen på traven, när jag nu annars kommer att få försämrat immunförsvar. Även detta läkemedel kan dock ge förskräckliga biverkningar, så det är med stor vånda jag tar min första spruta.

Det går dock bra. Jag märker inget särskilt faktiskt. Ingen akut reaktion. Skönt!

Så är jag då inne på min första kur av 6. Det återstår att se hur jag kommer att må.

Än så länge är det helt OK. Tröttare än vanligt och konditionen är sämre men annars bra. Passar på att njuta av promenader ute i naturen. Det ger mig styrka och glädje!