Min bröstcancer-resa

Det här är min resa mot läkning och hälsa. Min väg mot att bli frisk och fri från min bröstcancer.

Jag väljer att från och med nu dela dessa erfarenheter i en blogg. Vi får se hur mycket jag kommer att vilja skriva men du är välkommen att följa mig, om du vill.

Jag började med att publicera nedanstående text på Instagram (3 inlägg) samt på Facebook, för att jag ville vara öppen med vad jag går igenom, så vi börjar här:

Jag vill gärna berätta lite om allt som hänt i mitt liv sedan i oktober 2021.

Det började med att jag blev kallad till en rutin-mammografi den 9 oktober.

När jag kom dit så frågade sköterskan om jag hade känt något i brösten och då först slog det mig att det hade jag faktiskt gjort. Sedan minst ett halvår eller mer hade jag känt något i mitt högra bröst men jag hade intalat mig själv att det inte var något. Jag kan inte förklara varför jag inte kollade upp det direkt, innan sommaren. Hursomhelst insåg jag nu att det faktiskt skulle kunna vara en tumör i mitt bröst.

Efter några veckor blev jag kallad till sjukhuset för ny kontroll. Den 28 oktober var jag där för att ta nya bilder. De undersökte också med ultraljud och jag fick göra en biopsi direkt. Man tog ut tre små bitar av knölen (precis där jag tidigare känt något).

Sedan följde en jobbig väntan på besked, ifall det var en elakartad tumör eller inte.

Den 16 november åkte jag till sjukhuset för att träffa läkaren och få beskedet. De bekräftade att jag har bröstcancer och de har bokat en tid för operation redan veckan efter.

Under helgen var det många tankar som snurrade i huvudet. Det hade gått lite för fort och jag kände mig inte redo för en operation.

På måndagen hade jag ett möte med läkaren och en sköterska och jag fick svar på mina frågor om riskerna med operationen. Sedan accepterade jag att gå vidare med operationen.

Den 25 november opererade de bort tumören och en bit av mitt högra bröst. Dessutom tog man ut 2 lymfkörtlar i armhålan, för att se om bröstcancern har spridit sig. Jag sövdes men operationen gjordes dagtid och jag fick åka hem samma kväll.

Operationen gick bra och jag mådde bra efteråt. Jag blev sjukskriven till 26 december. Jag fick inte lyfta mer än 1 kg, eftersom hela bröstmuskeln måste få läka ifred. Rörlighetsövningar gjorde jag 3 gånger per dag, för att inte stelna till i ärren.

Nu följde den längsta och jobbigaste väntan. Det kunde ta upp till 6 veckor att få provsvar.

Jag ägnade min sjukskrivning åt långa promenader, rörlighetsövningar, vila och att optimera min kost (mer om det i framtida inlägg).

Jag har också läst mycket om alternativa metoder. Jag är ju mycket inne på att optimera hälsan och att hitta grundorsaker till problem (funktionsmedicin). Dessutom känns det mycket mer lockande att försöka hjälpa kroppen att läka med hjälp av kost, kosttillskott och livsstil. Det känns helt fel att behöva bryta ner kroppen med gifter och strålning. Jag har dock kapitulerat och tänker ta emot den behandling som erbjuds. Mina alternativa metoder får jag använda som ett komplement, där det går.

Snart var det jul men julen kändes mindre viktig än vanligt. Som tur är så skulle vi åka norrut och träffa mina föräldrar och mina systrar. Det blev en trevlig jul med mycket vinteraktiviteter.

När vi kom hem väntade ett brev från sjukhuset med kallelse till läkaren den 4 Januari. Nu när jag hade ett datum blev väntan om möjligt ännu jobbigare.

Den 3 Januari var jag tillbaka på jobbet, efter 5 veckors frånvaro. Dagen efter väntade beskedet.

Den 4 Januari åkte jag med min sambo till sjukhuset för att få veta. Hittills hade jag verkligen hoppats på att det skulle visa sig att det inte har spridit sig vidare till lymfkörtlarna. I så fall räcker det att jag får strålning och jag slipper cellgifter.

Tyvärr visade det sig att det hade spridit sig vidare till den första av de två lymfkörtlar som de plockade ut. Tumören är också ganska aggressiv, så det innebär att jag måste börja med cellgifter trots allt.

Tid för första cellgiftsbehandlingen är bokad redan till veckan efter, 13 januari.

Jag känner mig besviken men ändå lugn på något vis. Vägen blir lite längre och tuffare än jag hade hoppats, men frisk ska jag bli!

Nu har jag några få dagar på mig att lämna över mina arbetsuppgifter till kollegorna, sedan blir jag sjukskriven på heltid i ungefär 6 månader.

Det blir 6 cellgiftsbehandlingar. En gång var tredje vecka. Sedan en tid av återhämtning. Därefter 3 veckor med strålbehandling (5 dagar per vecka).

Det som oroar mig mest är hur jag kommer att må. Hur biverkningarna ska påverka mig.

Sedan är det ju det där med att tappa håret. Jag har haft långt hår i stort sett hela mitt liv. Det är en stor del av min identitet. Jag har också en liten dotter som älskar min långa fläta. Imorgon ska jag till frisören och klippa av mitt långa hår och diskutera peruk.

Jag skulle försöka ta dessa nyheter lite stegvis med min dotter, så jag berättade först bara att jag skulle klippa mig. Redan då blev hon jätteledsen, så det var lika bra att berätta allt om att jag troligen kommer att tappa håret och att jag ska skaffa peruk. Efter en del gråt, så började hon bearbeta informationen och många funderingar och frågor kom allt eftersom. Nu verkar hon ha accepterat det, även om hon är ledsen för det. Hon undrar också över hur länge det dröjer innan jag är frisk igen.

Det jobbiga är ju att jag hela tiden känt mig frisk. Kanske friskare än någonsin sista tiden innan mammografin. Det är svårt att inse att jag är sjuk, när jag inte känner mig sjuk. Däremot kommer jag ju snart att känna mig sjuk, pga alla cellgifter jag ska få. Det känns ju lite sorgligt att behöva göra mig sjuk för att förhindra återfall men det får det vara värt.

Jag vill med detta inlägg bara förklara min situation. Jag vet inte om jag kommer att lägga ut mer om vad som händer mig men jag tror att jag vill göra det (någon gång ibland) eller så väljer jag att skriva bara på min privata sida - eller så skriver jag i en blogg på min hemsida. Vi får se.

Jag vill i alla fall fortsätta med mina vanliga inlägg om böcker jag läst, tips på maträtter och bilder på natur och annat som gör mig glad.

Nu har jag i alla fall berättat. Jag vill vara öppen med min sjukdom och jag kan inte fortsätta med mina inlägg och låtsas som om inget har hänt.

Vi får se hur det närmsta halvåret blir. Jag ska ta mig igenom det på bästa sätt. Mitt fokus är att bli 100% frisk. Min verksamhet får ligga på is så länge. Förhoppningsvis kan jag börja med massage, kostrådgivning och coaching igen framåt hösten.

Ta hand om er därute och till er tjejer/kvinnor - kom ihåg att kontrollera brösten varje månad och om du har minsta lilla misstanke, om något känns annorlunda - boka tid för undersökning! Förträng det inte som jag gjorde!

Varma kramar

Susanne