Snart dags för sista cytostatikabehandlingen - passar på att njuta av våren

Nu har jag genomgått fem av sex cytostatikabehandlingar, för att förhindra att bröstcancern kommer tillbaka eller sprider sig till andra delar av kroppen. Många undrar hur det går, ifall läkarna är nöjda med behandlingen men eftersom det mest kan ses som en förebyggande behandling i mitt fall (eftersom man inte hittat några metastaser) så är det ju ingenting man kontrollerar. Jag genomgår behandlingen för att det är så rutinerna ser ut i nuläget.

Jag skulle ha fått den sista behandlingen nu på torsdag men tyvärr har jag blivit rejält förkyld, så det blev uppskjutet till på måndag istället. Förutom att jag nu är väldigt förkyld, så har jag mått bra den sista tiden. Det verkar som om den här cytostatikan (Docetaxel) följer ett annat mönster för mig. De första dagarna (första veckan) är värst. Då har jag mått ganska dåligt. Jag har lite ont i kroppen, särskilt en väldigt konstig trötthet/värk i ryggen. Jag mår lite illa och tappar smaksinnet nästan helt. Jag får domningar i fötterna. Sedan mår jag bra igen under vecka två och tre, innan det är dags för nästa behandling. Skönt att det bara är en kvar. Sedan blir det operation av gallblåsan och 3-4 veckor med strålbehandling. 

Trots dagliga promenader så har märkt att jag tappat mycket muskelstyrka i benen. Jag har börjat träna enligt program från fysioterapeut och det känns bra. 

Däremot har jag tappat kontrollen över mina goda matvanor. Jag har under många år ätit lågkolhydratkost och inte ätit socker, pasta, bröd och sådant. Jag har ätit grönsaker (både varma och råa) och bär samt kött, fisk, kyckling. Sedan jag börjat mina behandlingar så har jag mer och mer fått ett sug efter kolhydrater som jag har svårt att motstå. Nu efter de senaste behandlingarna då jag tappat smaken så har det blivit ännu värre. Jag orkar inte längre vara strikt, utan tillåter mig att äta en smörgås eller t.o.m. en kanelbulle om jag får lust att äta det. Jag tänker att det får vara OK för mig just nu, även om jag väl egentligen borde vara mer strikt än någonsin, för att stötta behandlingen och bli av med eventuella cancerceller. Jag fixar inte att köra fastehärmande kost inför varje behandlingsomgång. Jag äter fortfarande massor av färgglada grönsaker och bär och annan nyttig mat men det slinker in lite extra godsaker också. Jag är så hungrig hela tiden, kanske på grund av kortisonet. Därför har jag gått upp alla kilon jag tappade i början av min sjukdomsperiod, så jag är tillbaka på min normalvikt men med lite omfördelning (mindre benmuskler och mer onödigt fett på magen). Förhoppningsvis kan jag återgå till en bättre kosthållning igen snart (efter den sista behandlingen). Jag behöver bara mer motivation och energi.

Idag gav jag mig, trots förkylning, iväg på en härlig utflykt för att titta på blåsippor och vitsippor och njuta av utsikten över havet. Det var värt strapatsen uppför, för att komma till vindskyddet. Så otroligt vacker utsikt!

Ta hand om er och njut av den härliga tid vi har framför oss!