Strålbehandling, trötthet och ledvärk

Senaste tiden har varit händelserik. Förra veckan påbörjade jag strålbehandlingen av mitt högra bröst och lymfkörtlarna i armhålan. Varje vardag tills jag behandlats 20 gånger måste jag åka in till sjukhuset i Linköping. Jag får göra andningsstyrd strålbehandling, vilket innebär att jag drar in luft i lungorna, så att bröstkorgen höjs, och håller andan under tiden man strålar. På så sätt skyddar man hjärta och lungor lite från strålningen. Än så länge har jag inte fått några biverkningar från strålningen men jag smörjer bröstet varje morgon och kväll med mjukgörande kräm.

Förra veckan var också hektiskt, eftersom en av min yngsta son gick ut 9:an och min äldsta son tog studenten. Det var så fint att få vara med om det. Jag är så stolt över dem båda.

Jag börjar känna mig trött och sliten och lägger mig gärna tidigt om kvällarna. Det värsta just nu är att jag får mer och mer problem med värk i lederna. Särskilt höfter, knän och fotleder. Jobbigast är det på morgonen när jag kliver upp ur sängen eller när jag suttit stilla för länge. Troligen beror värken på att jag nu också äter Tamoxifen, som blockerar östrogenet. Annat som jag märkt av den senaste tiden är att jag vaknar på nätterna av att jag svettas så mycket. Tamoxifen har knuffat in mig i klimakteriet med diverse symtom verkar det som. Jag är tacksam för att biverkningarna inte varit så jobbiga hittills. Jag gör min dagliga morgon-yoga, trots att det numera gör ont att sitta på huk, och jag försöker komma iväg på mina promenader i skogen.

Idag gjorde jag behandling 6 av 20, så nu har jag gjort en tredjedel.

De rekommenderar inte att man ska bada under strålbehandlingen och man ska skydda det strålade området från sol. Ett kort dopp i poolen har jag tagit men det kanske inte blir några fler bad i sommar. Jag får ta igen det nästa sommar.

Jag får njuta på annat sätt, av naturens prakt.