Tröttheten ökar

Jag är nu inne på min andra cytostatikabehandling med EC och jag mår fortfarande ganska bra i allmänhet. Tröttheten börjar dock kännas i kroppen. Jag blir lätt andfådd och får mjölksyra i benen vid minsta backe. Det är också en sorts tung orkeslöshet som gör att allt känns lite som att det går i slow motion. Lite känslan av att ha en infektion i kroppen och att jag bara vill lägga mig på soffan och vila.

Vissa dagar har jag mer energi och då får jag passa på. I fredags fick jag med mig min sambo och min dotter på en härlig utflykt i skogen. Det började med att vi fikade på en klippa i solen och sedan blev det ett riktigt äventyr bland klippor och stigar där ingen av oss tidigare gått. Jättekul!

Det är alltid roligt med nya stigar och nya perspektiv. Nyfikenhet och upptäckarlusten väcks. Dessutom lyste solen så härligt. Snart börjar det bli vår. Det ser jag fram emot mycket.

Lite mer än en vecka har nu också gått sedan jag rakade av mig håret. Jag har vant mig och det känns helt OK att se mig i spegeln. För min dotter tog det ganska precis en vecka innan hon vågade titta på mig utan hår men nu vågar hon. Hon saknar fortfarande min fläta vid läggning men hon vänjer sig nog snart.

Peruken har jag bara använt vid två tillfällen då jag ska visa mig bland folk. Annars går jag runt hemma med en sjal eller buff på huvudet. Utomhus med bara en vintermössa. Jag ännu inte vant mig vid den kalla känslan när jag inte har något på huvudet. Håret värmde en hel del märker jag.

Ta hand om er, så hörs vi snart igen!